Blommande fredag - Kalla fötter!

Kalla fötter kan man få ibland, av högst skilda anledningar och i skilda sammanhang.

Rent bokstavligt kalla fötter fick nog Mannen när han häromkvällen skulle tvärhämta nåt ute på altanen. Barfota stegade han iväg ut, och kom tillbaka illa kvickt! Altanbrädorna glittrade av frostkristaller och termometern visade 8 minusgrader! Gissa om han sen försökte stoppa ner sina kalla fötter under MITT täcke....

Vill ni se flera kalla fötter finns de hos Roses and stuff. 

Till fjällbruden

Har en kompis som gillar att fara till fjälls med husvagnen. 

Den här tänkte jag skulle bli bra till födelsedagen;-)

Sydd i linnetyg och något större än de jag tidigare gjort; kollegieblocket ryms. Fjällmotivet är applicerat, och var skitkul att göra. Glömde att sätta dit några renar dock...

Fodrad med rutigt bomullstyg. En stor ficka på insidan. Axelbandets längd går att reglera med  knappar.

Mullrande moln

De senaste dagarna har solen vågat sig fram. Idag lyste den faktiskt riktigt klart, fast himlen in mot landet var riktigt åskblå. Dagarna är korta, upptäcker ofta på eftermiddagarna plötsligt att det redan blivit mörkt. Idag hann jag vara med på solnedgången. Mycket mer dramatisk än såhär kan väl inte en solnedgång i mitten av november vara....

Spåkulan säger: Vinter på väg!

Frosten har legat kvar i skuggan hela dagen. Den bleka novembersolen har gjort ett tappert försök, men inte lyckats smälta bort rimmet.

Jag har tillbringat dagen inne med att måla och tapetsera, sånt ska ju också göras... Men dagarna känns korta nu: det var mörkt när jag började i morse, och det var mörkt när jag var klar vid middagstid. I morgon får jag lov att gå ut och försöka hinna se solen!

Rimfrost i spåkulan, vintern på väg. 
Snön kan komma vilken dag som helst nu.

Jordgubbarna har vackra höstfärger.

Frusna droppar i alhängena. Alen är beredd
på en ny vår, bara vi får riktig vinter först.

Dra åt skogen!

 Veckans enda lediga dag, solsken, några få plusgrader...Läge kolla om mitt trasiga knä håller för en runda i skogen!

Stigen in i skogen tassar fram mellan höga tuvor av strävt myrgräs.

Min mans farfar lade ifrån sig stängseltrådsknippet över en liten granruska, och glömde av den. Tiden går, utan att vi tänker på den...

I Renlavsriket! De runda stenhällarna är täckta av vitgrön, bullig renlav. I sommartorkan knastrar det när man går här, men nu i blöta november är laven mjuk och det är rejält halkigt att ta sig fram. Tur att renarna inte har hittat dessa hällar; det är vackert när laven lyser vit som nysnö, särskilt sommartid.

Det känns lite sorgligt att hitta ställen som detta I NOVEMBER! Sorgligt för att kantarellerna har hunnit frysa och bli för gamla. Men samtidigt väldigt trevligt att hitta ett nytt svampställe att försöka komma ihåg till nästa år.  (Hittade 5! såna här nya ställen under denna skogsrunda....en gps vore kul, men är lite osportsligt!)

Att gå samma väg tillbaka är ju skittråkigt, så jag tänkte jag skulle gena (?) över myren tillbaka.

Det är nu det visar sig om stövlarna är hela!

Solen har smält undan rimfrosten och torkat upp myrgräset. Den svaga vinden rufsar lite lätt i gräset som prasslar när man går. En märklig kombination med torrt rassel och blött slurp då man sjunker djupt ner i mossan. Läge hålla koll på stövelskaftshöjden...

Myrens röda guld:Tranbär! Glest spridda över mosskuddarna, stora, halvgenomskinliga och fulla med sur saft. Garanterat jättenyttiga! 

Utvärdering av skogspromenad:
Såsen till sonens födelsedagsmiddag är kirrad och nya stövlar bör inhandlas inför nästa barmarkssäsong! (Jo, knäet blev inte sämre av det i alla fall!)

Det blå klotet

Bolltisteln, likt en himlakropp svävande i rymden. Blomflugan har sin randiga skyddsdräkt på. 

Blå bolltistel, Echinops bannaticus, insekternas favoritplanet!(klicka gärna upp bilden:)

Blooming Friday - It's a trap!

Mitt första försök att vara med i "Blommig fredag". Veckans tema är "Det är en fälla".

Här är några varianter på en typ av fälla som ofta syns på senhösten. Vill ni se hur andra tolkat temat, så titta in hos Roses and stuff.

Daggen skimrar i spindelnätet - och avslöjar fällan!

Förankrad i dagliljans knoppar. Flugan behöver bara ta några obetänksamma steg åt fel håll så är det kört.

Som ett mikrokosmos svävar spindelväven mellan vissnande blad. 

Fällans okrönta drottning: stor, vacker och livsfarlig (om man är en fluga i alla fall)

Blå, blåare...

...blåast! 

Som så många andra fascineras jag av blåblommande växter. Och en del är mer blå än de andra....

Blåsalvian, Salvia patens. Ett måste varje sommar! Här tillsammans med den härligt vinröda och mycket goda rödbetan 'Bull´s Blood'.

Alpmynta, Alcinos alpinus. Lite mer åt blålila hållet. Börjar blomma tidigt och håller ut länge. När den till slut gett upp, klipper jag ner den och den kommer snällt tillbaka och blommar ända till frosten kommer! Inga dåliga grejor det inte;-) 

Alpmyntan blir här hos mig 10-15 cm hög, breder ut sig snyggt över kantstenarna i solrabatten. Humlor och fjärilar gillar den skarpt. Fullt härdig här i zon 5-6. 

Me like!

Vinnaren i blåhetstävlingen: Våraklejan, Aquilegia glandulosa var. jucunda! Och bilden ljuger inte, färgen stämmer!!! 

Blommar tidigast av alla aklejor, dessutom otroligt blomrik. Håller sina blommor väldigt upprätta, som för att se solen. Frösår sig lite lagom, på aklejors vis.