När vi satt och åt lunch igår small det till på fönsterrutan. När jag tittade upp såg jag den stora skuggan av sparvhöken snabbt dra vidare. Under fönstret låg en liten talltita och sprattlade i snödrivan. Tog in den och satte den mörkt i pannrummet för att vila upp sig. Antingen klarar dom sig, eller så tar det slut. Men det är ju lättare att överleva
om man inte fryser ihjäl i snödrivan....
Denna gång gick det bra. Efter en timme var lilla titan i form att flyga ut genom dörren igen.
Lite groggy är den efter smällen mot rutan |
- 24 igen i morse!
Men ljuset, det fantastiska välsignade vårvinterljuset, är här i full kraft!
|