När vi satt och åt lunch igår small det till på fönsterrutan. När jag tittade upp såg jag den stora skuggan av sparvhöken snabbt dra vidare. Under fönstret låg en liten talltita och sprattlade i snödrivan. Tog in den och satte den mörkt i pannrummet för att vila upp sig. Antingen klarar dom sig, eller så tar det slut. Men det är ju lättare att överleva
om man inte fryser ihjäl i snödrivan....
Denna gång gick det bra. Efter en timme var lilla titan i form att flyga ut genom dörren igen.
 |
| Lite groggy är den efter smällen mot rutan |
 |
- 24 igen i morse!
Men ljuset, det fantastiska välsignade vårvinterljuset, är här i full kraft!
|
Vilken tur just du såg den lilla! Här har jag haft talltita, en om året bara. I förra veckan fanns ett par, hoppas de är ett "par" så de blir smått till våren.
SvaraRaderaVacker vinterbild förvisso, men inte riktigt vad jag läntar efter!
/Anette
Vi får längta ganska länge än till våren, så det är ju egentligen bara att gilla läget OCH NJUTA! Nu är det skönt att glida fram på skidor (om man har sådana) eller sitta i pulkbacken och grilla korv o äta medhavd matsäck.
RaderaVisst längtar jag efter vår och värme, men ändå gör sådana här dagar, med dagsmeja och småfågelplingande i buskarna, längtan lite grann ljuvlig i alla fall;-)
Har inte sett till den lilla titan igen, men jag hoppas den klarade natten.
Vilken tur du är snäll och vet vad en groggy pippi behöver!
SvaraRadera