Krumelurigt

Tack för alla fina och uppiggande kommentarer till mitt förra inlägg, "Vårtecken".

Maskrosor är något som väcker upp känslor inombords. De är ju så fantastiskt vackra, fräscha och...fräcka, invasiva och nästan omöjliga att bli av med!!! Som barn älskar de flesta nog instinktivt maskrosen, och sedan lär vi oss att tycka illa om den; det är ju ett ogräs (huvvaligen!). Men hur som helst är det en snygging som gör, i alla fall mig, glad. 

Angående förra inläggets bild: Gissa om folk tittade konstigt på mig när jag fotade "nåt litet skräp på marken" mitt i dörren på konsumbutiken...

Ulliga, varmt gula, fantastiskt designade!

Som om små starkt lysande solar trängt upp ur gräsmattan. 

Insekterna står (hänger) i kö för att landa.

När solen lyser lite väl starkt blir man bländad. 

Man kan bli bländad av maskrosor också!

Otroligt vackra när de är gula. När de blivit vita och flygande är de mindre charmiga. Jag får väl se dem som en gåva från grannen....

Jag vill också önska Katarina, Madame C, Berit och Landet Krokus varmt välkomna som följare till min blogg! Det är jätteroligt att ni hittat hit! Tänk, bara över en natt har plötsligt antalet följare fördubblats! 

Häftigt!